Skogen suger. Nu har jag varit här en månad. Det är för blött och ibland för svalt. Men besöken i stan är jobbiga. Så de blir bara av ibland. Fördelen är att sen är det skönt att komma tillbaka till stillheten igen. Grannarna lättar som tur är upp tillvaron. Nedanför köks-fönstret simmar skrake-frun med sina 7 ungar. De börjar se nästan vuxna ut. Eller var de 8? De tränar simning med skallen under vattenytan. De dyker och ploppar upp långt ifrån. På ett vingslag simmar de samtidigt ut mot älven och försvinner. Några minuter senare kommer fru Skrake 2 och har bara två mycket mindre och luddigare ungar. De hålls nära henne och viker de av lyder de genast hennes kommando och skyndar tillbaka till igen. De kliver upp på stranden och skakar av sig vattnet, ungarna springer runt lite, alldeles uppräta. Så ligger de en stund i solen. När de simmat bort bakom udden dyker fru Skrake 3 upp med nya ungar. Det går inte att bedöma hur många kullar det finns eftersom antalet ungar varierar. Stjäl de varandras barn? Eller hjälper de varandra? Skogen suger inte. Jag tar tillbaka.