Nu är jag normal. Bara en aning trött.
Har lite svårt att hålla tråden för att jag så ofta glömmer vad jag tänkte göra.
- Vem har inte det? säger du.
- Jag vet att du tror det är så för alla., svarar jag.
Men det är faktiskt så att en stroke påverkar arbetsmione och uppmärksamhet. I alla fall för mig., säger jag.
 - Men vi blir ju alla äldre, försöker du.

Sen Ids jag inte argumentera längre. När jag är ensam i stugan orkar jag läsa bättre för jag kan koncentrera mig på vad boken handlar om och faktiskt minns jag bättre handlingen.
Bättre, sa jag. Inte bra.
Namnen minns jag ju förstås inte men jag känner igen dem.
Nu läser jag Hembiträdet av Marie Hermansson. Boken innan var av Åsa Nilsonne.
Vad den hette vet jag inte för jag gav bort den sen. Bäst är böcker med en tydlig huvudperson och inte för många parallellhandlingar och för många platser.
 
Klart slut från en normalperson vid älvens strand.