DSC01713.JPG
- Färdtjänsten ringde! skrek han i telefon.
Nu ska DE också fråga samma saker! GS lät upprörd.
Det var några år sedan han hade en stor hjärnblödning och överlevde på ren envishet.
- Men först skulle ju läkaren skriva om mitt behov.
- Nu igen? sa han för det var ju bara ett år sen. Inte nog med det! Sen ska man fylla i en jävla blankett med samma beskrivning. Sen är det ett jon på kommunen som ska fråga samma saker EN Gång till! Och inte får man se vad hon skriver in i datorn. Nu har det gått en massa veckor och idag ringde de från Färdtjänsten och jag skulle berätta samma saker en gång till!
Då blev jag förbannad.

- Hur mycket pengar HAR ni? Frågade jag., säger han. Att tre olika ska utreda samma människa måste ju kosta. Er ska man pynta deg till. Här vet ni att man är en sjuk person och då ska ni hålla på tills man inte pallar längre. Då kan vi spara tänker ni!

GS pratar som tur är obehindrat men har svårt att gå med ett spastiskt och förlamat ben. Från flera dygn i medvetslöshet med barnen tagandes farväl kring sjukhus-sängen har han via rullstolen tagit sig upp i stående och tränat upp gången många timmar varje dag tills han uppnått dagens rörlighet. Den kräver stor ansträngning och är begränsande. Kunde inte detta inge lite respekt och lyhördhet från de maktangripna handläggarna. Den här mannen har vunnit en stor seger och borde slippa bli ifrågasatt av icke kompetenta handläggare.

- En stroke är ju en ordentlig smäll, inte som att ha ont i en armbåge, säger han.