Fint ute.
Tulpaner från Karolinska sjukhuset.
Idag var jag där och berättade om en strokares sjukdoms- och rehab-historia. (Min, alltså). De har två veckors utbildning för stroke-certifikat för personalen som arbetar med det akuta skedet och tiden precis efter. Bra utbildning verkade det vara. Betryggande att veta.
I morgon kommer tulpanerna att slå ut sej lite mera. Vänta bara.
- Varför GÖR jag det här??? undrade jag när jag kom hem. Trött och utfläkt.
- Vet inte. Ska fundera. Bara resan dit och hem är knäckande.
Hejsan! Jag har en faster som fått en stroke i julas och den var så rejäl att läkarna nästan inte alls gav något hopp till att hon skulle klara sig. En fruktansvärd jul för hennes barn och hennes ex. En fråga jag har är hur snart insåg du hur sjuk du var/varit/är? Min faster är ibland upp på benen nu och kan prata, men har en mikrofon inkopplad i tracken som hon har i halsen. Vi hoppas för allt i världen att hon ska komma tillbaka så pass att hon kan fungera och göra mycket saker själv. Hon är envis så jag tror att det också är en faktor till varför hon gör såna framsteg. Hur dålig var du och hur snart fick du komma hem från sjukhus efter din stroke? Har så mycket frågor så du får gärna maila mig.