...är man ju.
Långvarig träning.

I kväll skulle jag till Blåkulla med L. och bad honom hämta mej på balkongen men han måste ha somnat. Han jobbar ju så mycket trots att han hade stroke och blev förlamad på ena sidan.


Det är otursdag idag.
Jag tappade en het kaffe o lait över mej själv och soffan i morse. Hett. Slet av kläderna, in i duschen. Plockade glassplitter.   Tvättade soffan. Torkade kaffe. Dammsög. Såg inte allt splitter. Fick en flisa glas i foten. Drog ut den. Dammsög igen.

Oro! Sonen som just nu åker båt på Nordsjön i väldig blåst. Han ska från Bergen i Norge till Storbritannien, Newcastle, tror jag.
- Sitt i räddningdräkt i en livbåt HELA tiden! krävde jag.
- Nej jag ska stå längst fram som de gör i Titanic, svarade han.
Vad gör man?
Lägger i stora Oro-växeln.