36089-111

Konstakademin i Stockholm. Mammas kusin Ida hade fotograferat folks skuggor och gjort jättebilder av dem. Det är en människo-atrapp som ligger nertill umder sluggan. Tanken är att man ska se bilden tagen uppifrån och människan står och man ser den uppifrån. Hennes man ställer ut skulpturer och teckningar. Man ser verkligen undersökandets lust i deras verk.  Och de är 70 år sådär. Imponerande.
Men vi var ett helt gäng släktingar i trupp som kom och jag hörde inte Idas guidning för det var så många ljud från alla håll. När de flesta hade gått kunde vi prata lite. Intressant.

Åsa. systern min och jag gick och fikade på ett för högljutt café efteråt.
. TYSTA! ville jag skrika. - Stäng av den fula musiken!!!

Men det gjorde jag ju inte. Om jag ska fatta vad Åsa säjer tvärs över bordet måste jag läsa på läpparna.

Inte konstigt att man blir lite matt ibland.

Folk borde ha en textremsa när de pratar precis som i filmerna.