De är så snälla personalen.
Men...
de har slut på rum i nya provisoriet så de vet inte vart jag ska flytta.
Det är rörigt med alla saker som ligger överallt.
Ungarna har slagit sönder fönsterrutor igen. De gör det varje helg.
Plötsligt ska det vara skolavslutning nästa vecka.
Folk pratade med mej från olika håll. Alla är snurriga utom vaktis som är ett organisationsgeni.
Krafterna rann ur mej.
Jag får inte förledas av känslan av att NU klarar jag av saker som förr!
Hjärnan släcker ner, jag går på konstigt lågvarv, omgivningen svajar, jag mår illa.
Nej det blir aldrig bra igen, jag kommer att vara så här.
Jag har rätt att göra nytta.
Det handlar bara om att ordna tillvaron så att den passar mej.
- Diskrimineringslagen. Brukar jag väsa.