Hej från Självömkans träsk. Vet inte vad jag ska skriva om längre. Är inte längre på semester utan klafsar runt intrasslad i ostyriga känslor som gräver hål i självkänslan. För många förluster har jag gjort de senaste åren. Nu gör de sej påminda. Förändringar är plågsamma. Min vän E är sjuk. Familjen far till sjukhuset. Jag vaktar katterna. Livet bankar brutalt på. Jag vinglar till. Sorg. Nu borde jag kliva upp ur träsket och hitta jämvikt. Lätt som en plätt. Piece of a cake. Min själv-terapi är ju att prata och baka. Så.