tuff johannes

Okej. Han är mitt minsta barn. Nästan två meter och 48 i skor, "bäst i världen". Nu har han flyttat 40 mil med datorn, sängen och instrumenten. Han ska bli student och bo i klunga och äta burksoppa med pastaslev.
Bestick och kaffebryggare glömde han. Och pengar.

Från han var tretton har han varit min ledsagare och stödperson. Vi har fyllt i blanketter, storhandlat, planerat mat (den delen av hjärnan dog vid min stroke), han har förklarat filmer när jag inte hängt med. Han har varit vuxnare än jag ibland med ett sinne för filosofi.

Kvar finns ett tjockt lager med smutstvätt, serietidningar, cd-skivor, filmer och SKRÄP.
Och oron.
Navelsträngen är stark och seg och oändligt töjbar.
Så det här är en nödvändig livskris.

Min matplanerings-fantasi sträcker sej till wienerbröd, yoghurt och glass.
Så jag kommer att växa.